Det här är Moa Herngrens tredje bok och precis som de två tidigare är det inte precis feelgood det handlar om. Det är alltid en kvinnlig huvudperson i böckerna och den kvinnan mår alltid dåligt.

Boken handlar om Cecilia som är parterapeut precis som sin man och de har tre barn tillsammans. Allt är bra på ytan men Cecilia mår dåligt. Hon orkar inte riktigt med, hon trivs inte med sitt liv och hon börjar göra fler och fler underliga saker. Till slut spricker allt.

Plus:

Välskriven. Mot slutet blir boken riktigt spännande. Spännande sidohistoria om mobbing.

Minus:

Inte alls lika bra som Moas tidigare böcker. Problemet är trovärdigheten. Det är svårt att känna igen sig i Cecilias agerande, Moa lyckas inte riktigt förklara för läsaren vad huvudpersonen egentligen tänker och varför hon gör som hon gör. Det räcker inte med förklaringen att hon mår lite dåligt för då skulle var och varannan kvinna göra likadant, men så är inte fallet.

Rekommenderas till:

Kanske till kvinnor som känner att de har fått nog, så de inte gör likadant som huvudpersonen.

Innehåll:

Spänning: 3

Våld: 1

Humor: 0

Kärlek: 1

Sex: 2

Snyftfaktor: 0

Mys: 0

Intressant info: 1 (bl a terapeuters resonemang)

Boken får:3 svaga terapisockiplast

Övrigt: Moa Herngren är syster till Måns och Felix Herngren.