“Förföra demonen” - Erica Jong. Utkom för några dagar sedan. Boken är en blandning av självbiografi, saftigt skvaller och tankar om böcker och författarskap. Rekommenderas. (Se även recension).

“Det där som nästan kväver dig”  - Chimamanda Ngochi Adichie. Utkommer 7 oktober. Jag har inte läst den här boken själv men har hört mycket bra om den.

“Sex, systerskap och några män senare” - Monica Gunne (i samarbete med bl a Amelia Adamo. Utkommer 7 oktober. Underhållande och extremt självutlämnande bok om livet efter 50. Se även recension.

“Hjälp, vem är jag” - Caroline af Ugglas och UKON. Utkom för några dagar sedan. Caroline gick under en period i psykoterapi och spelade in samtalen. I boken återges alla dessa samtal som handlar om depressioner, rädsla för att bli galen, ångest, kärlek, barndom m m. (Se även recension).

Min mor (70 plus) har nu läst ut “Sex, systerskap och några män senare” av Monica Gunne. Direkt efter den läste hon ut boken “Skilda verkligheter” av Marianne Fredriksson. Så här lyder hennes omdömen:

“Alltså, nog var ju boken av Monica Gunne rätt bra och lättläst, och det är ju alltid kul att läsa lite skvaller. Den var rolig medan jag läste den men nu kommer jag knappt ihåg vad den handlade om. Ungefär som att läsa en veckotidning.

Marianne Fredriksson däremot, hon är ju en riktig författare. Hon var gammal när hon skrev boken “Skilda verkligheter”  men hon skriver som en ung människa. Gud, va bra boken var. Jag har ju läst annat av henne tidigare och hon är en författare helt i min smak. Hon skriver fantastiska böcker. Visst är hon ganska gammal? Jaha, hon är död, det visste jag inte”.

Min mor (70 plus) läser boken, har hunnit cirka 50 sidor, och jag frågade henne vad hon tycker om den. Fick till svar att hon tycker den är jättebra. Att den är underhållande, lättläst och innehåller en hel del skvaller.

I en av kvällstidningarna pågår en debatt som handlar om boken “Sex, systerskap och några män senare”.

Birgitta von Otter skriver i en debattartikel att boken bidrar till ungdomskulten och att den sätter yta framför innehåll. Att den i stället borde handla om kvinnors klokskap och att man kan leva med sina skavanker.

Monica Gunne svarar att det ska finnas plats för alla slags kvinnor, både de som gillar att vara gråhåriga och gå hemma i koftor samt de som gillar att dansa och flirta. Att det är dags att släppa taget om hur kvinnor bör vara.

Själv tycker jag att boken inte alls handlar om hur det är att vara en kvinna som är är i  60 årsåldern. Boken handlar om tre speciella kvinnor som råkar vara i den åldern. Dessa kvinnor är OVANLIGA därför att de har mycket mer inflytande än en vanlig medelkvinnesvensson. De har både makt och pengar.

Det måste vara omöjligt att skriva en roman som handlar om 60-åriga kvinnor i allmänhet. Lika omöjligt som att skriva en roman som handlar om 20-åriga kvinnor i allmänhet eller om svenskor i allmänhet. En sextioårig, singelstockholmska med lyckad karriär och fett bankkonto har väldigt lite gemensamt med en sextioårig sjukpensionerad kvinna som bor i en sliten enrummare i Arjeplog tillsammans med sin alkoholiserade man. Det är bara åldern som är densamma.

Kort sagt: Glöm att boken handlar om sextioåriga kvinnor i allmänhet.

Boken är ovanlig eftersom den är skriven av Monica Gunne MEN på bokens omslag syns även Amelia Adamo och Susanne Hobohm. På baksidan av boken står det att Monica höll i pennan och att de andra två var bollplank när berättelsen kom till.

Berättelsen handlar om tre singelkvinnor som är i 60-årsåldern: Agatha, Louise och Madeleine. Det behövs ingen större tankeförmåga för att räkna ut att Agatha är Amelia Adamo, Louise är Susanne Hobohm och Madeleine är Monica Gunne. Läsaren får följa dessa kvinnor i med- och motgång och höra deras berättelser om allt från misslyckanden till framgångar inom karriär, kärlek, sex, hälsa och familj.  Det bestående intrycket av boken är att den är mycket frispråkig. Läsaren får veta både det ena och det andra. Trots att boken inte är så lång lär man ändå känna dessa kvinnor ganska bra.  Det är omöjligt att inte se likheterna mellan Amelia och Samantha i “Sex and the city”. Boken handlar främst om vänskap mellan tre stycken karriärkvinnor i Stockholm, inte om 60-åriga kvinnor i allmänhet.

Plus: Den rättframma tonen, viljan att dela med sig av både sin dåliga och bra erfarenheter, kampen för att göra kvinnor över 50 år mer synliga, att de vill visa att även äldre kvinnor kan ha ett spännande liv. Boken var också rolig på sina ställen.

Minus: Att det känns som att den bara skrapar lite på ytan, jag hade gärna sett att berättelsen var längre.

Rekommenderas till:

Alla, men kanske främst till kvinnor.

Singelkvinnor som behöver förebilder.

Den som tror att Amelia Adamo bara haft framgångar i yrkeslivet.

Den som vill läsa om vänskap.

Den som vill läsa om olika knep för att ta sig fram i yrkeslivet.

Innehåll:

Spänning: 2

Våld: 0

Humor: 3

Kärlek: 3

Sex: 3

Snyftfaktor: 0

Mys: 1

Intressant info: 4 (Råd till singelkvinnor, hur kontaktannonser ska skrivas, vad som händer om man har ett förhållande med en underställd på jobbet, hur man utnyttjar män, hur det är att misslyckas med ett tv-program).

Boken får: 3 extremt starka sockiplast

Om författaren och dennes bollplank:

Monica Gunne är kolumnist och tidigare chef på Aftonbladet.

Amelia Adamo är publisher för bl a M-magasin, Amelia och Tara

Susanne Hobohm är featurechef på DN. Tidigare chef på GT och Expressen.

Bild: Bokus

“Sex, systerskap och några män senare” av Monica Gunne (med hjälp av Amelia Adamo och Susanne Hobohm).