Recension - “Sommaren utan män” - Siri Hustvedt

Huvudpersonen Mia har blivit lämnad av sin man och efter att ha varit intagen på psyket en tid åker hon tillbaka till sin hemstad där hon startar en poesikurs för tonårstjejer. Under kursen inträffar ett mobbningsdrama som hon försöker lösa. Mia umgås även med sin gamla mamma och hennes väninnor samt med en grannkvinna. Under tiden i hemstaden håller hon kontakt med sin exman och sin dotter men hon får också mystiska mail från en okänd person.
Valde att läsa den här boken därför att jag tyckte så mycket om “Vad jag älskade” av samma författare. Kanske var mina förväntningar alldeles för höga för den här boken blev en besvikelse. Siri skriver om kvinnor i olika skeenden av livet men det blir inget djup, bara zappigt eftersom berättelsen hoppar hit och dit och bara skrapar på ytan. Om du vill läsa en bra bok av Siri Hustvedt så ska du välja “Vad jag älskade” i stället.
Plus:
Enda gången boken engagerar och blir bra är när hon beskriver mobbing, dess offer och förövare.
Minus:
Kallt akademisk, det är för mycket litteraturvetare över alltihop. Kanske den är skriven främst för litteraturvetare?
Rekommenderas till:
Den som vill läsa om mobbing
Den som gillar poesi och litteratur
Innehåll:
Spänning: 2
Våld: 1
Humor: 0
Kärlek: 3
Sex: 2
Snyftfaktor: 0
Mys: 0
Intressant info: 3 (Bl a mobbing, litteratur, poesi)
Boken får: 3 sockiplast



Om Siri Hustvedt:
Gift med författaren Paul Auster
Har varit gäst i Babel
Norskt påbrå
Bor i New York