Skådespelerskans Diane Keatons bok är mer en kärleksförklaring till hennes mamma än en vanlig självbiografi. Hon blandar mammans dagboksanteckningar och brev med berättelser ur sitt eget liv. Tyvärr känns det inte som att man som läsare kommer Diane Keaton riktigt in på livet.  Hon håller distansen. Boken handlar mycket om åldrande, sjukdom och död. Däremellan berättar hon kortfattat om bl a om sin karriär och om sina romanser med Woody Allen, Al Pacino och Warren Beatty.

Det som var nytt för mig är att filmen “Annie Hall” av Woody Allen är baserad på henne. Diane brukade av sina föräldrar kallas Di-Annie och hennes riktiga efternamn är Hall. En annan nyhet är att hon under flera år led av bulimi.

Plus:

Välskriven. Att hon inte använder boken som vapen mot sina tidigare kärlekar. Att hon berättar om inspelningen av en av mina favoritfilmer “Galen i kärlek”.

Minus

Att många saker jag skulle vilja veta mer om bara nämns i förbigående. Mitt intryck är att hon är rädd för att berätta för mycket om sitt liv, konstigt med tanke på att det är en självbiografi. T ex så berättar hon liksom bara i förbifarten om att hon adopterade två barn när hon var ganska gammal.

Rekommenderas till:

Den som liksom jag gillar Diane Keaton och de filmer hon varit med i (T ex Annie Hall, En gång till Sam och Galen i kärlek). Den som vill veta mer om Woody Allen.

Innehåll:

Spänning: 1

Våld: 0

Humor: 1

Kärlek: 2

Sex: 0

Snyftfaktor: 1

Mys: 1

Intressant info: 4 (T ex hur mycket mat hon åt varje dag när hon led av bulimi, hur Al Pacino, Woody Allen och Warren Beatty är privat).

Boken får: 3 medelstora sockiplast