Har nyss kommit hem från Stockholm. Hade hoppats på att få se Kristina Lugn live under besöket. Men inte. Jag fick nöja mig med ett fotografi av henne, det hänger på Café Rival bland alla andra foton på Söderkändisar.

I boken “Än en gång” berättar Diane Keaton om åren när hon led av bulimi. Problemen startade när hon blev erbjuden en roll i en föreställning. Villkoret för att få rollen var att hon skulle gå ned i vikt. Hon besökte en läkare som gav henne henne sprutor (femtio dollar per spruta) och lyckades gå ner de kilon som behövdes. Fick rollen. Men sen gick hon upp fyra och ett halvt kilo och blev rädd för att förlora rollen. I samband med det fick hon höra talas om en skådespelerska som kräktes med flit för att hålla sig smal. “Så äckligt. Så hemskt. Så intressant”, tänkte Diane Keaton.

Det tog inte länge förrän hon själv var upptagen med att äta och kräkas. Frukosten tog en timme, lunchen två timmar och middagen tre timmar.

Frukost:

Ett dussin smördränkta majsmuffins, kaffe, tre omgångar stekta ägg och bacon, pannkakor, fyra glas chokladmjölk.

Lunch:

Tre smöriga biffar, två och en halv ugnsbakad potatis med gräddfil, en chokladmilkshake, äppelpaj, två chokladglass med extra nötter.

Middag:

En hink Kentucky fried chicken, flera portioner pommes frites med grönmögelost och ketchup, några färdiga rätter, chokladdragerade mandlar, en liter 7 Up, ett halvt kilo jordnötsbräck, M&M godis, mangojuice, sockerkaka, tre banankrämpajer.

Och mellan varven kräktes hon.

Med hjälp av samtalsterapi blev hon frisk igen.

Skådespelerskans Diane Keatons bok är mer en kärleksförklaring till hennes mamma än en vanlig självbiografi. Hon blandar mammans dagboksanteckningar och brev med berättelser ur sitt eget liv. Tyvärr känns det inte som att man som läsare kommer Diane Keaton riktigt in på livet.  Hon håller distansen. Boken handlar mycket om åldrande, sjukdom och död. Däremellan berättar hon kortfattat om bl a om sin karriär och om sina romanser med Woody Allen, Al Pacino och Warren Beatty.

Det som var nytt för mig är att filmen “Annie Hall” av Woody Allen är baserad på henne. Diane brukade av sina föräldrar kallas Di-Annie och hennes riktiga efternamn är Hall. En annan nyhet är att hon under flera år led av bulimi.

Plus:

Välskriven. Att hon inte använder boken som vapen mot sina tidigare kärlekar. Att hon berättar om inspelningen av en av mina favoritfilmer “Galen i kärlek”.

Minus

Att många saker jag skulle vilja veta mer om bara nämns i förbigående. Mitt intryck är att hon är rädd för att berätta för mycket om sitt liv, konstigt med tanke på att det är en självbiografi. T ex så berättar hon liksom bara i förbifarten om att hon adopterade två barn när hon var ganska gammal.

Rekommenderas till:

Den som liksom jag gillar Diane Keaton och de filmer hon varit med i (T ex Annie Hall, En gång till Sam och Galen i kärlek). Den som vill veta mer om Woody Allen.

Innehåll:

Spänning: 1

Våld: 0

Humor: 1

Kärlek: 2

Sex: 0

Snyftfaktor: 1

Mys: 1

Intressant info: 4 (T ex hur mycket mat hon åt varje dag när hon led av bulimi, hur Al Pacino, Woody Allen och Warren Beatty är privat).

Boken får: 3 medelstora sockiplast

Det senaste författarparet i deckargenren är det gifta paret Cilla och Rolf Börjlind. Deras kommande bok “Springfloden” är den första i en serie där huvudpersonerna är mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim och Olivia Rönning som är student på Polishögskolan.

Rolf Börjlind är manusförfattare, skådespelare och regissör. Han fick en guldbagge för manuset till filmen Yrrol och har även skrivit manus till bl a Jönssonligan och Morrhår och ärtor. Tillsammans med Cilla Börjlind har han också skrivit manus till Beckfilmerna.

“Springfloden” ges ut 13 augusti.

Mikael Niemis kommande bok “Fallvatten” är en katastrofroman som utspelar sig i Norrbotten. Den handlar om vad som händer när kraftverkens dammar brister och de enorma krafterna släpps lösa. I boken får man följa några av de människor som drabbas av flodvågen.

Säkert en bra bok men jag vågar inte läsa den.

Boken ges ut 29 augusti.

Graffiti inristat av besviken gäst på barvägg i Pompei:

“Måtte du, djävulens krögare, drunkna i ditt pissvin”.

(Hämtat ur Expressen)

“Ha dé gott” heter boken som Glenn Hysen har skrivit och som ges ut 27 augusti. Det är en självbiografi och det är inte den första, redan 1992 gavs hans förra självbiografi ut.

“Kast med liten kniv” - Sara Kadefors. Ges ut 5 september. Sara Kadefors - en av mina favoriter.

“Partiet: En olycklig kärlekshistoria” - Eva Franchell. Ges ut 10 augusti. Eva Franchell har tidigare skrivit boken “Väninnan” som till stor del handlade om Anna Lindh (Eva var Anna Linds pressekreterare). I den här boken skriver hon om varför det blev kris inom socialdemokratin. Eva är numera ledarskribent på Aftonbladet.

“Tobleroneaffären” - Mikael Romero. Ges ut 20 augusti. Mikael Romero var Mona Sahlins pressekreterare under tiden för Tobleroneaffären. Idag är han PR-konsult.

“Sonjas sista vilja” - Åsa Hellberg. Gavs ut idag faktiskt. En romantisk komedi om Sonja som när hon dör lämnar alla miljoner och investeringar till sina tre väninnor. Men först måste de uppfylla vissa villkor.  Åsa Hellberg har tidigare skrivit boken “Casanovas kvinna”. “Sonjas sista vilja” är hennes debut som skönlitterär författare.

“Antikt i trädgården” Christine Hansson. Gavs också ut i dag.

“Dark Market: Hur datahackarna blev den nya maffian” - Misha Glenny. Ges ut 30 juli.

I början av september kommer andra delen i Jan Guillous serie “Det stora århundrandet”. Första boken hette “Brobyggarna” och andra boken har fått titeln “Dandy”.

Inte att förväxla med boken “Dandy” som är skriven av den gamle jurymedlemmen i Idol, Andreas Carlsson.

Eller skriver båda om samma “Dandy”, han kanske är tidlös?