Svar: Under 70-talet gillade både jag och Leif G W Persson gruppen Sha Na Na. Gruppen sjöng låtar från 50- och 60-talet och var kända både för sin klädsel och sina scenframträdanden.
Notera att koreografin har starka inslag av gymnastikövningar.
.
I eftermiddags såg jag deckarförfattaren Björn Hellberg. Han satt vid ett bord inne på Akademibokhandeln här i Luleå och åt en chokladboll och drack kaffe. Han skulle precis börja signera böcker. På bordet fanns en skylt om att han även skulle signera böcker där i morgon förmiddag.
Har hittills läst cirka 3/4 av boken. Den är skrämmande på många sätt och flera gånger har jag tänkt att nu får jag sluta plåga mig själv med att läsa den här typen av böcker.
Samtidigt så är det spännande att läsa om vad som hänt i Sverige under flera årtionden. Saker som nästan inga svenskar (förutom de som läser den här typen av böcker) vet om.
En sak jag reagerat på är att så många militärer osv berättar så öppenhjärtligt om vad som hänt, jag trodde de hade tystnadsplikt resten av sitt liv. Men om inte de skulle berätta så skulle vi inte heller få den här informationen. Det är bara det att mycket av informationen är svår att ta till sig. Jag tänker hela tiden: “Oj, var det så det låg till”, “Varför har jag aldrig hört talas om det här tidigare?” och “Ville jag verkligen veta det här?”.
Och som sagt, det är en skrämmande bok som handlar om betydligt mer än om NATO-förbindelserna.
…då har jag i alla fall kommit en bit i min bokhög och läst ut boken “Den store Gatsby” av F Scott Fitzgerald. Det var femton-tjugo år sedan jag läste den senast och jag var rädd att jag skulle tycka den var sämre den här gången. Men inte. Den var suveränt bra. Återkommer snart med recension.
Hon berättar följande i boken”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.
När Liza arbetade på en kvällstidning i början av 1990-talet beslutade sig ledningen för att omorganisera redaktionsledningen, de ville ha chefer med nya fräscha idéer. De som valde ut dessa nya chefer var de gamla vanliga cheferna och kriterierna var också de vanliga d v s de nya cheferna skulle likna de dem själva men i yngre upplaga.
Till slut bestod hela företagsledningen av “till förvillelse likartade män runt 40 med tjänstebil, samma frisyr och exakt likadana mörkblå filtkavajer”. De kallades t o m “filtstimmet”. De stod tillsammans vända mot varandra på redaktionsgolvet med ryggen mot medarbetarna och bekräftade varandra.
Det gick ett tag och sen började filtmännen tycka att de andra journalisterna var illojala, de var inte “lika”. De arbetade inte dygnet runt och hade varken filtkavaj eller tjänstebil. Filtmännen tyckte att kvinnorna var värst, de formulerade sig konstigt och de reagerade konstigt. 1994 gjorde de sig av med 40 kvinnliga medarbetare bara sisådär. Liza var den första att gå.
Vad hände då när kvinnorna försvunnit och redaktionsmedlemmarna var mer “lika” varandra? Svar: Tidningens upplaga föll. Läsarna ville inte längre ha tidningen. Cheferna försökte styra upp situationen med upplageraset och anställde ännu fler filtmän. Upplagan rasade ännu mer och till slut hade man tappat över halva upplagan. Tidningen gick med hundratals miljoner i förlust.
Den konkurrerande tidningen gick allt bättre. De hade gjort tvärtom. Kvinnorna hade blivit befordrade, fått egna avdelningar i tidningen, fått skriva långa artikelserier samt erbjudits plats i redaktionsledningen.
Staffans kommande bok heter “Onyttingen” och är en uppföljare till hans tidigare bok “Elvaåringen”.
Boken utkommer 26 september. Ges ut av förlaget Black Island Books i Luleå.
“Anarkist” utkommer 21 september och är både en bok och ett album. Boken är på 100 sidor och innehåller texter som Mattias publicerat tidigare, t ex blogginlägg och sångtexter. Albumet innehåller elva nya låtar.
Ja verkligen, om man får tro den här boken “Amazonia: den framtida värld där kvinnor styr”. Arne Jernelöv heter författaren.
Låter lovande. Då blir det alltså männens tur att bli värderade och ifrågasatta dagligen. Och hur de än gör så kommer det alltid finnas något att klaga på. Är de inte för högljudda så är de för mesiga, är de inte för smala så är de för tjocka osv i all oändlighet.
Och tänk, det kanske blir så att när kvinnor pratar med varandra kommer det att heta att de diskuterar och att det i stället blir männen som får höra att de skvallrar. Osv i all oändlighet.
Och kanske alla kvinnor kommer att köra Volvo Amazon.
De här fem böckerna har jag på gång just nu, känns lite stressande faktiskt. I vanliga fall brukar jag bara ha två böcker på gång samtidigt.
Ett typiskt boknördsproblem!
I tidningen berättas om “Bumsebrudar” vilket är “prydliga, slätkammade fickor i tuffa, hårda kläder”. Bumseflickan är en typ av motorcykelbrud och deras tillbehör är t ex skinnjackor med nitar, sidenskjortor, hjälmar och kraghandskar. “Bumseflickan” är enligt Bildjournalen en världssensation och föddes i Paris en tidig vårdag på ett av de stora modehusen.
Tidningen visar också ett modereportage om hur man ska klä sig för att få den rätta stilen:
En tigerjacka i tjock teddy som är knallgul och svart på ena sidan och enbart svart på andra sidan, från butiken “Hollywood” på S:t Eriksplan 6 i Stockholm. Den kostar 172 kronor. Svarta jeans från samma butik, 33 kronor. Motorglasögon i färgad plats för 12, 80 kronor. Cowboyskärp kan också bäras till och är både “kul och fränt”.
