Var på bio i går och såg filmen “The kids are allright”. Annette Bening och Julianne Moore hade huvudrollerna. Det var sista dagen igår som den visades, tror bara att den visades två dagar.
Hade fått för mig att filmen skulle vara en feelgood men det var den inte riktigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen för den var inte dålig men den var inte bra heller. Den var bara sisådär.
Nästa film jag ska se blir Woody Allens “Du kommer att möta en lång, mörk främling”.
Det här är Bodil Malmstens tredje loggbok, den första var “Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig” (2006) och den andra var “Kom och hälsa på mig om tusen” år (2007).
Boken består till största delen av tankar och reflektioner. Bodil läser till exempel något i en tidning och reflekterar över det. Bodil ser något på tv och reflekterar över det. Bodil ringer till någon myndighet eller företag och reflekterar över det. Bodil läser en bok och reflekterar över den. Hon ger sken av att leva ett ganska lugnt liv och de människor hon verkar ha mest kontakt med är grannarna Ibland får Bodil ett problem och oftast är det grannarna som hjälper henne att lösa problemen.
Hon har flyttat från sitt hus i Finistère (Frankrike) till en lägenhet i en annan stad (fortfarande i Frankrike). Men hon trivs inte i den nya staden, hon vill flytta. Hon är ledsen. Hon åker till New York och en ung man försöker ragga upp henne. Hon åker till Stockholm för att arbeta med en pjäs. Återvänder till Frankrike och tar kontakt med en mäklare som ska sälja hennes lägenhet. Boken handlar om tiden maj 2007 till april 2009.
Kanske det låter som en tråkig bok, men den är snarare lugn, harmonisk och smårolig även om Bodil är upprörd lite då och då. Hennes formuleringar är en stor del av behållningen.
Intressant är att läsa om hur intresserad och engagerad hon är när det gäller maffians dödsdom över författaren Roberto Saviano. Hon vill erbjuda Roberto en fristad i Sverige, en röd liten stuga i skogen. Runt stugan ska hemvärnsmän och älgjägare i kamouflagemönstrad bävernylon smyga med osäkrade gevär. Och självklart kommer det, av strategiska skäl, i liknande röda stugor, finnas Roberto Saviano-kopior planterade för att villa bort förföljare.
Under rubriken “De giriga” skriver Bodil bl a:
“Skulle man sätta ut före detta VD:ar i vanliga lägenheter i vanliga liv med en normal inkomst skulle de bara tyna bort och dö som fågelungar som ramlat ur boet och inte vet hur man tar sig fram på egna små ben”.
Trots att Bodil berättar om sitt liv och sina funderingar lämnar hon inte ut sig totalt. Det är inte alls i närheten av Ulf Lundells eller Lars Norens böcker. I de böckerna känns det som att de berättar ALLT.
Man får till exempel ingenting veta om Bodils kärleksliv, inte heller berättar hon speciellt mycket om släktingar eller vänner. Desto mer får man veta om grannarna, till exempel att mannen liknar en grävling. Undrar vad han skulle säga om han fick reda på att hon tycker det.
Rekommenderas till:
Den som har läst andra böcker av Bodil Malmsten
Den som vill ha en underhållande bok fylld av funderingar
Den som vill läsa om hur det är att som svensk bo i Frankrike
Innehåll:
Spänning: 0
Våld: 0
Humor: 2
Kärlek: 0
Sex: 0
Snyftfaktor: 0
Mys: 0
Intressant info: 2 (T ex hur jobbigt det är att ha kontakt med franska företag och myndigheter)
Boken får:3 sockiplast
Bokens omslag ger ett intryck av tråkighet och mycket riktigt är boken tråkig också, till en början. Huvudpersonen Anna som närmar sig 60 år bor ensam i en lägenhet. Utanför lägenheten pågår ett bygge av ett nytt hyreshus och Anna lider av det eviga oväsendet utanför och allt damm som kommer in i lägenheten.
Man förstår att det har hänt något, att det ligger mer bakom hennes ångest och ilska över bygget.
Något som har att göra med Jonas, en man som hon har barn med. Samtidigt som bygget pågår försöker Anna skriva en pjäs och har ont om tid, men byggandet gör att hon har svårt att koncentrera sig. Hon försöker stoppa bygget så gott hon kan. Hon klättrar till och med in i byggkranens förarhytt för att sabotera.
En sorglig bok.
Rekommenderas till:
Den som bor nära en byggarbetsplats, för igenkännandet
Kanske den som drabbats av sorg
Innehåll:
Spänning: 0
Humor: 0
Kärlek: 2
Sex: 0
Snyftfaktor: 4
Mys: 0
Intressant info: 2 (T ex hur både människor och djur påverkas när ett nytt hyreshus ska byggas i närheten)
Det här klippet hade jag i min förra blogg och givetvis måste det finnas med även här.
Jag tränar till dessa instruktioner så ofta jag hinner och jag tycker ni ska göra detsamma. Observera att ni måste se klippet till slutet för det är då som musiken drar igång och den vitklädde mannen verkligen ger sig hän.
Jag tycker om att se fina bilder av till synes perfekta hem. Läser ofta artiklar om feng shui och noterar hur harmoniskt ett hem kan bli om man använder sig av den metoden.
Där hade en normal människa inte funderat vidare på Feng Shui. Men jag är tydligen av en annan sort. För i går gick jag in på några sidor på nätet som handlade om feng shui och sedan var hjärnan igång.
Efter att ha läst om att feng shui är en flera tusen år gammal kinesisk “lära” så kändes det som att något var ordentligt fel. Var är alla inredningsreportage från Kina? Det är ju inte precis kinesiska hem som heminredningstidningarna svämmar över av. Jag misstänker starkt att kineserna inte är några föregångare inom inredning. Inte heller är jag säker på att kineserna är mer harmoniska än andra folkslag. Eller att det är kineserna som vet bäst hur vi ska möblera hemma och var krukväxterna ska placeras.
Och nu kom jag plötsligt på att vem är jag att säga något, jag har så många böcker om hur man rensar ut onödiga saker och får ett lättskött hem att dessa böcker börjar bli ett problem i sig. De ska ju också rymmas bland alla andra saker.
Trots allt, boken “Rensa i röran med feng shui” av Karen Kingston är en bra bok med många tips om hur man ska tänka när man vill ha mer ordning hemma. Den kan jag rekommendera (men hoppa över kapitlen om kroppen). Finns som pocket.
Som jag tidigare skrivit om så innebär bokläsning inte bara att välja böcker att läsa, det handlar lika mycket om att välja bort. Tiden räcker inte till allt.
Det här är några nya böcker som jag antagligen aldrig kommer att läsa:
Min far (70 plus) brukar lyssna på ljudböcker och den senaste i ordningen var “Paganinikontraktet” av Kepler.
Han var inte alls nöjd och ville inte ens lyssna på hur boken slutade. Så i fortsättningen blir det inga deckare alls för hans del. För tillfället lyssnar han på en bok av Erlend Loe och den verkar intressera honom mer. Den bok han tyckt bäst om hittills är “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson.
Det här är den tredje (fristående) delen i serien om Liselotte och hennes familj i Östersund. Speciellt för böckerna är att de även innehåller recept som är riktigt bra.
Handling: Huvudpersonen Liselotte har skilt sig från restaurangägaren Mario som hon har två barn med. Hon äger en resebyrå men lånar också ut delar av lokalerna till andra verksamheter. I boken får man förutom Liselotte följa även hennes barn, hennes mamma och pappa, hennes syster med man, hennes bror (med sambo) samt Mario och hans nya kärlek.
Kort sagt handlar boken om vad man vill göra med sitt liv. Vill man trampa på i gamla fotspår eller vill man hitta nya vägar?
Böckerna om “La Stella” är underhållande och kravlösa, perfekta att läsa när man har mycket annat på gång och inte orkar fördjupa sig. De handlar dessutom om något så ovanligt som vanliga människor i Östersund. Inte en kändis så långt ögat når. Väldigt trevligt faktiskt.
Ett tips är att läsa böckerna i ordning även om de kan läsas fristående.
Rekommenderas till:
Den som vill ha en avkopplande stund
Den som vill läsa om helt vanliga människor
Innehåll:
Spänning: 1
Humor: 0
Kärlek: 3
Sex: 0
Snyftfaktor: 0
Mys: 1
Intressant info: 3 (T ex alla bra recept)
Inbunden Boken “Äldst, yngst eller mittemellan” av beteendevetaren Elisabeth Schönbeck handlar om hur vår placering i syskonskaran påverkar oss i livet.
Jag tyckte beskrivningarna stämde bra. I kapitlet “Storfamiljens barn” (familjer med mer än tre barn) och rubriken “Äldstabarnet” och hittade jag mig själv, storasystern: Äldstabarnet med många syskon får ta mycket ansvar och tiden och möjligheten till en fri och sorglös barndom krymper. Ack ja. Får tidigt träna på att leda en stor grupp. Ack ja. Men paradoxalt nog är det inte lika många äldstabarn från stora syskongrupper som blir chefer. Tack och lov. En förklaring är att att ansvaret kan ha blivit alltför stort och betungande och tiden till ensamtid och självutveckling alltför kort. Ack ja. Man är närmast lättad över att lämna över ansvaret till någon annan. Ja Tack.
Lustigt att boken dessutom nämner att äldstabarnet ofta blir en bokmal. Kunde inte känna mig mer träffad. Dessa äldstabarn kan tydligen också ofta återfinnas på bibliotek och bokförlag.
Olika saker som boken tar upp är:
Endabarnet
Familjen med två barn
Pseudotvillingar
Tvillingar
Familjer med tre barn
Föräldrarna och deras roll
Partnerval
Livsinriktning och yrkesval
Boken är intressant och den är skriven på ett lagom sätt, alltså inget trams men heller inte alltför strikt. Särskilt mycket att hämta i boken finns för endabarn. Däremot kunde kapitlet “Kennedyklanen, en fallstudie” kunnat strykas eftersom det känns ointressant.
Rekommenderas till:
Den som vill veta hur de påverkats av sin roll i syskonskaran alternativt av att ha vuxit upp som endabarn.
Innehåll:
Spänning: 0
Humor: 1
Kärlek: 0
Sex: 0
Snyftfaktor: 0
Mys: 0
Intressant info: 4 (T ex att om det är många år mellan det yngsta och näst yngsta syskonet så räknas det yngsta som ett endabarn).
