Bild: Bokus

“Förföra demonen” är en intressant och läsvärd bok som handlar om skrivande, författarskap, författare, kreativitet, drömmar, läsberoende, berömmelse, svårigheter, mammarollen och kraschade äktenskap.

Erica har ett sätt att skriva som gör att man fångas in direkt och sedan är det svårt att sluta läsa. Det märks att hon kan konsten att skriva böcker och att hon vet mer än de flesta om litteraturhistoria. I boken berättar hon om sitt eget skrivande och ger även tips (21 regler för författare)  till den som känner sig manad att skriva en egen bok.

Hon berättar också utlämnande, som vanligt, om sig själv och om sitt liv. Om misslyckade äktenskap, hur det är att leva i ett öppet äktenskap, om rattfylla och om droger. Hon berättar även om sin dotter Molly som också är författare.

I första delen av boken berättar hon mycket om Sylvia Plath och Anne Sexton och hur hon påverkats av dem.

Boken är rena drömmen för oss som gillar att läsa och skriva.

Rekommenderas till:

Den som tidigare läst böcker av Erica Jong

Den som vill prova på att läsa en bok av den legendariska Erica Jong

Den som älskar böcker

Den som vill skriva en egen bok

Den som vill läsa skvaller om kända författare

Innehåll:

Innehåll:

Spänning: 1

Våld: 0

Humor: 1

Kärlek: 1

Sex: 2

Snyftfaktor: 1

Mys: 0

Intressant info: 5 (T ex, att hon är kompis med Ken Follet, varför det är viktigt att läsa och skriva, mötet med Ted Hughes, att hon tycker att Bill Clinton är sexig, vilka problem som kan uppstå när man säljer filmrättigheterna till en bok och tusen andra saker)

Boken får:4 sockiplast

Info om författaren:

Född 1942 i New York

Mest känd för sin debutroman “Rädd att flyga” som kom ut 1973 i USA, 1975 i Sverige. “Rädd att flyga” har sålt i 20 miljoner ex och är en modern klassiker. Boken har getts ut på nytt i år.

Debuterade 1971 med diktsamlingen “Fruit och Vegetables”

Utbildad vid Barnard College och Columbia University

Hette Mann i efternamn som ogift

Har varit gift fyra gånger: Med sin ungdomskärlek, med Allan Jong som var en kinesisk-amerikansk psykiatriker och med Jonathan Fast, författare och socialarbetare. Hennes nuvarande man är Kenneth David Burrows.

Har en dotter (från tredje äktenskapet) som heter Molly Jong-Fast

Bob Dylan nämner Erica Jong i sin låt “Highlands”.

Har varit med i en av Woody Allens filmer.

Bild: Bokus

Annie Leibovitz är en av världens mest kända fotografer. I boken berättar hon om sin karriär och samtidigt delar hon med sig av de bilder hon tagit.

Hennes karriär började med en bild som hon tagit av en Vietnamdemonstration i San Francisco, den bilden publicerades på omslaget till tidningen “Rolling Stone” sommaren 1970.

Karriären fortsatte med:

- Ett porträtt av John Lennon som blev omslagsbild på “Rolling Stone”
- Bevakning av presidentvalskampanj tillsammans med den kända skribenten Hunter S Thompson
- Bilder från Nixons avgång
- Turnefotograf för Rolling Stones (bandet, inte tidningen)
- Bilden av John Lennon naken i en säng omfamnandes en påklädd Yoko Ono. Senare samma kväll mördades John Lennon.
- Blev den första fotograf som bidrog med bilder till den nystartade tidningen Vanity fair
- Officiell porträttfotograf för fotbolls-VM i Mexico
- Porträttbilder av människor med hiv för San Franciso Aids foundation.
- Uppdrag för Vouge
- Officiell fotograf för sommarolympiaden i Atlanta
- Drottning Elizabeths officiella porträtt

Förutom allt detta har hon hunnit mycket, mycket mer och mottagit otaliga priser och utmärkelser.
Bland hennes mest kända fotografier är bilden på John Lennon, den bild hon tog samma dag som han mördades, bilden på en naken, gravid Demi Moore och Whoopi Goldberg i ett badkar fyllt med mjölk. Hon tog också bilden till Bruce Springsteens skivomslag “Born in the USA”.

Om Annies privatliv får man inte veta mycket. Hon berättar bara kort att hon träffade författaren  Susan Sontag år 1988. De var ett par men bodde inte ihop. 2001 föddes Annies första barn. Susan Sontag dog i slutet av 2004 och året därpå dog Annies pappa. Några månader senare föddes Annies tvillingdöttrar (av en surrogatmamma).

Boken är intressant och måste vara rena guldgruvan för den som är intresserad av fotografering . Annie berättar om hur hon arbetar och ger många tips. Utan att på något sätt poängtera det så framgår det att det är ett riktigt slitigt jobb. Även om man inte är överdrivet intresserad av foto är boken givande eftersom hon berättar om alla de kända människor hon träffat och jobbat med

På senare tid har skriverierna om Annie mest handlat om hennes ekonomiska problem. I början av 2009 lånade hon närmare 16 miljoner dollar. Hon satte sina hus och rättigheterna till alla sina fotografier i pant. En tidning spekulerade i varför hon hamnat i ekonomisk kris och kom fram till att det berodde på kostsamma renoveringar av tre hus och att det hände många saker under kort i hennes privatliv (pappans död, Susans död, mammans död, tvillingarnas födsel). Banken hotade med att försätta henne i konkurs vilket skulle ha inneburit att hon skulle förlora rättigheterna till sina egna fotografier. Men om jag förstått saken rätt har saker och ting ordnat upp sig och hon har nu återtagit rättigheterna.

Rekommenderas till:

- Den som vill läsa om kända personer
- Den som är intresserad av nutidshistoria
- Den som är intresserad av fotografering
- Den som vill läsa om hur man blir världens bästa fotograf
- Den som vill se snygga fotografier
- Den som är intresserad av andra människor

Innehåll:

Spänning: 1
Våld: 2
Humor: 0
Kärlek: 0
Sex: 0
Snyftfaktor: 2 (Sarajevo)
Mys: 0
Intressant info: 5 (T ex att hon var tvungen att hyra en arton meter hög kran som fick dra upp John Cleese i rätt läge när han skulle hänga upp och ner i ett träd och se ut som en fladdermus)

Boken får:4 sockiplast

Bild: Bokus

“Matilde” är frånskild, rik, har två döttrar och bor i ett gulligt hus på Söder. Hon har sagt upp sig från sitt jobb och skriver på en roman.

Hon umgås med en arkitekt som hon varit vän med sedan barndomen men träffar också en författare som hon tidigare haft ett förhållande med. I boken får man följa alla turer med hennes olika män och man får veta om hon lyckats få sin bok utgiven.

En lättsmält bok som fyller ett behov, av typen dagdrömmeri.

Rekommenderas till:

Den som vill koppla av
Den som inte vill bli upprörd
Den som gillar feelgood
Den som vill drömma sig bort en stund till t ex lyxiga sviter i Milano

Innehåll:

Spänning: 1
Våld: 0
Humor: 0
Kärlek: 4
Sex: 1
Snyftfaktor: 0
Mys: 3
Intressant info: 2 (T ex upplysningar om en del kändisar, butiker och restauranger i Stockholm)

Boken får:2 sockiplast

Bild: Bokus

Journalisten Sally Brampton var framgångsrik chefredaktör för både brittiska “Elle” och tidningen “Red”. Under den period när hon fick en svår depression byttes all denna framgång ut mot isolering och förtvivlan.

I boken beskriver hon kampen mot depressionen. Hur hon sökte hjälp och fick mediciner som skulle göra henne frisk. Tyvärr tillhörde Sally den grupp av människor som inte blir hjälpta av depressionsmediciner. Hon fick klara sig ur sjukdomen på andra sätt. Ett av de sämre sätten hon prövade var att använda sig av alkohol, vilket gjorde henne till alkoholist. I och med det var hon till slut tvungen att ta sig ur alkoholmissbruket också. När allt var som värst gjorde hon ett självmordsförsök. När boken börjar har hon nyligen separerat och har hand om sin dotter varannan vecka. Hon har också en komplicerad kärleksaffär med en gift man.

Hon berättar om hur hon provade på olika slags terapier och hur hon analyserade sin barndom. Om hur hon funnit hjälp i yoga och meditation, vitaminer och motion. Hur hon försökt lära sig att tänka annorlunda än hon gjort tidigare.
Blandat med hennes berättelse finns fakta om depression och mediciner. Hon ger många goda råd till den som drabbats och är mycket noga med att påpeka att depression är en sjukdom bland alla andra sjukdomar. Den är inte en del av en människas personlighet.

Det enda som finns att anmärka på med boken är att den hoppar hit och dit i tiden vilket gör att det kan vara svårt att få grepp om i vilken ordning allting hände.

Rekommenderas till:

Den som vill veta mer om depression
Den som har drabbats av depression
Den som har varit drabbad av depression
Den som känner någon som drabbats av depression

Innehåll:

Spänning: 2
Våld: 0
Kärlek: 2
Sex: 0
Snyftfaktor: 1
Mys: 0
Intressant info: 5 (T ex hur sjuk man blir när man försöker sluta med den antidepressiva medicinen)

Boken får:4 sockiplast

Det är i alla fall vad jag läst och hört. Redan nu finns flera böcker om hur man gör macarons men ännu fler böcker är på gång och ska ges ut efter årsskiftet.

Macarons är en fransk bakelse (eller ska man säga kaka) som är lite hårda på utsidan och har mjuk fyllning inuti.

Jag tycker böckerna är riktigt snygga men däremot vet jag att jag inte kommer att baka en enda macaron. Det verkar helt enkelt för krångligt.

Missade inget avsnitt av Mia och Klara när den serien visades i tv. Min favoritfigur var såklart Tabita som spelades av Mia Skäringer. Denna Tabita som inte drog sig för att ge tips om råd om hur barn ska uppfostras. T ex tipsar hon om att barnen mår bra av att mamman tar med sig nya karlar hem hela tiden.

Tabita är en av figurerna som man får se i Mia Skäringers show i november.

Men vem kan vänta till dess? Inte jag i alla fall.

Här är hon:

Bild: Bokus

Den här boken har jag sneglat på från det att den gavs ut. Gillar titeln. Sen när det visade sig att det är samma Johan Kling som skrivit den här boken som gjort filmen “Darling” så bestämde jag mig för att läsa boken. Gillade filmen mycket och det visade sig att jag gillade boken också.

Handling: Läsaren får följa Magnus, en frilansande redaktör inom film och tv, under en (1) dag. Under denna dag hinner han bland annat försöka skaffa fram pengar, ta reda på om hans tjej träffat någon annan, krypa för de chefer som brukar ge honom jobb samt träffa kompisar och bekanta. Samt tänka. Han tänker mycket på tiden som varit.

Det låter inte som att det händer särskilt mycket denna dag men det är riktigt spännande. Har han tolkat tecknen rätt hos sin tjej? Ska hon verkligen lämna honom? Han försöker få tag på henne utan att verka för efterhängsen. Han glömmer ett kuvert hos det företag där han hört sig för om jobb. Ska han hinna hämta kuvertet innan någon öppnar det? Ska han våga fråga en kompis om han kan få tillbaka pengarna han lånat ut?

Huvudpersonen är inte precis någon som tar för sig, han känner sig ofta bortkommen och klumpig. Vissa saker sägs inte rent ut i boken, det antyds bara.

Jag kunde inte lägga ifrån mig boken, läste ut den på en gång. Och den höll hela vägen.

Hämtat ur boken:

“Jag travade efter honom genom den tomma korridoren, utan att veta vad jag skulle göra av händerna. Först hade jag dem i fickorna men det såg lite löjligt ut kände jag, som om jag försökte verka nonchalant. Så då tog upp dem, men det kändes ännu dummare att gå och pendla med armarna”.

Kan inte låta bli att fundera på om det är sig själv Johan Kling beskriver, yrket stämmer i alla fall in på honom.

Rekommenderas till:

Den som tror att alla andra människor är lyckade
Den som tror att alla andra människor är bekväma i alla situationer
Den som vill läsa en riktigt bra bok

Innehåll:

Spänning: 3
Våld: 0
Humor: 0
Kärlek: 3
Sex: 0
Snyftfaktor: 0
Mys: 0
Intressant info: 2 (T ex hur det är att vara frilansare)

Boken får:4 sockiplast

Bild: Bokus

Det här är en bok som jag kommer att rekommendera till många eftersom den innehåller mycket som är värt att tänka på. Till skillnad från alla böcker om hur man ska kunna prestera så mycket som möjligt eller bli så lyckad som möjligt framhåller den här boken helt andra saker.

Boken har undertiteln “Livsbetraktelser” och det är en bra beskrivning på de texter som finns i boken. Det är Annikas funderingar om livet.

Hon tar bland annat upp att man aldrig fullt ut kan känna en annan människa: “Varje människa är på så sätt en gåta. Vi kan sörja att det är så, men vi kan också känna respekt för de djup som finns inom en annan människa och inom oss själva”.

Hon berättar om när hon utbildade sig till präst, hur vikten av att “bara vara” lyftes fram. Hon tog inte det på allvar men nu har hon ändrat sig. “I dag skulle vi behöva säga det oftare till varandra och ännu hellre leva det ‘bara vara’.

Annika tycker inte att vi behöver ha full kontroll, fånga dagen eller göra mesta möjliga av varje situation. “Tänk om vi kunde tycka att det var i sin ordning att dagarna gick, vecka lades till vecka, utan att något stort och livsavgörande hände?”. “Antagligen skulle vi bli friskare och gladare. Och vi skulle sluta att försöka se nyttan med allt. Ge upp tanken på livet som ett målskrivningsarbete”.

Hon har till och med lösningen på ett problem som många människor har, nämligen att de känner sig som en stor bluff. En övning som ska fungera.

Riktigt intressant är när hon berättar om hur många människor idag har en prestationsbaserad självbild vilket gör att man inte reagerar förnuftigt när man möter på utmaningar. I stället för att ge upp när man möter motgångar ökar man sina ansträngningar. Annika menar att vi ska ge upp mycket snabbare och inse våra begränsningar.

Boken tar också upp svåra saker, som sorg.

Jag gillar verkligen den här boken, den känns vettig. Jag brukar ge bort böckerna så fort jag läst ut dem, men den här ska jag behålla. Den kan vara bra att läsa ibland för att få perspektiv på tillvaron.

Rekommenderas till:

Alla

Innehåll:

Spänning: 0
Våld: 0
Humor: 0
Kärlek: 3 (kärlek i ett vidare begrepp)
Sex: 0
Snyftfaktor: 0
Mys: 0
Intressant info: 5 (Hela boken är intressant information)

Boken får, inte så mycket för det litterära men för allt tänkvärt:4 sockiplast

Om Annika Borg:

Präst i Svenska kyrkan och teologie doktor.

Känd från bland annat tidningen Amelia och P1:s program “Tankar för dagen”.

Bild: Bokus

Åse är en framgångsrik företagare som närmar sig fyrtio. Hon är tillsammans med en dokumentärfilmare som heter Manfred men förhållandet är dåligt. När Manfred åkt iväg på en långresa får Åse en inbjudan av kunden Disa.

Inbjudan gäller en weekend på ett slott som ägs av Disas man. Det hinner hända många saker under den helgen och Åse lär känna många nya människor , framför allt Disas man Hugo. När hon kommer hem efter helgen måste hon ta flera beslut.

Boken är till sin form väldigt redogörande. Man får veta vad Åse har på sig, vad hennes vänner har på sig, vad hon äter, var hon handlar osv. Allt sker i kronologisk ordning. Det är mycket lyx, resor och festande. Och förstås kärlek. Ska Åse få drömprinsen, som är lik Hugh Grant, eller inte?

Lite kul är att det tidigare visats på tv hur det gick till när Denise gjorde klar boken. Bland annat fick man se när hon fotograferades för omslagsbilden.

En sak var underlig med boken. Vet inte om det är jag som missuppfattat saken, men på ett ställe i boken så stämmer inte historien. Det är när Åse återvänder från Spanien och hennes nya väninna Titti ringer. De pratar som att de inte träffats sedan weekenden på slottet. Några sidor längre fram står att Titti hade kommit ned en vecka till Spanien när Åse var där. Jag får det inte att stämma.

Här är ett smakprov ur boken: “På caféet Mocco var den stilige ägaren Pannos i full färd med att baxa fram utemöblerna. Pannos bar slitna jeans och Lacoste-piké i vanlig ordning. Han hade imponerat på Åse när han arrangerat ett flertal cateringuppdrag åt MÅ”.

Även om den här typen av böcker inte precis ger några nya insikter om livet så fyller de en funktion, de är underhållande och passar när man vill ha något lättsmält.

Rekommenderas till:

Den som vill fly bort vardagen en stund och uppleva glitter och glamour
Den som inte vill ha en krävande bok
Den som vill koppla av

Innehåll:

Spänning: 2
Våld: 0
Kärlek: 4
Sex: 1
Snyftfaktor: 0
Mys: 2
Intressant info: 2 (T ex vilka barer och konditorier som är bra i Stockholm)

Boken får:3 sockiplast

Läste i en annan blogg om fridlysta ord som vi kan ta hand om och försöka använda ett visst antal gånger under en viss tid. T ex ordet dollargrin. Mycket rolig uppmaning.

Jag har mitt eget fridlysta ord som jag vårdar ömt och använder så ofta jag kan och det är ordet “knasboll”, ett ord man inte hör ofta nuförtiden. Vet inte från vilket årtionde det ordet kommer ifrån men jag skulle gissa på 50-talet. Någon som vet?

Ordet är mer användbart än man kan tro.